Visar inlägg med etikett Historia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Historia. Visa alla inlägg

22 maj 2018

Tack till kungen

Nu har kungen gjort TVÅ bra saker vi kan vara tacksamma för.
Kritiserat Nobel-huset på Blasieholmen som ser ut som en betongklump från DDR, och som nu tack och lov har avstyrkts av mark- och miljödomstolen. Rika knösar som bara vill göra sig odödliga med ett hus. Tack för det domstolen.
Nr två som kungen bidrog till är förstås redigering av stadgarna i Svenska Akademien. Så att den som vill ges möjlighet att utträda. Det verkar som det behövs vädras ut gammal gubbighet som tillåtits breda ut sig alldeles för mycket. Så nu kunde tre(4) kvinnor tacka för sig och nu får dom väl be kungen beordra någon att ställa upp för ingen gör det väl frivilligt. Auran har helt försvunnit och det är inte längre "fint" att vara med. Men det kanske ger viss pekuniär utdelning vad vet jag.

12 september 2015

Ungrare i Sverige - skall vi skicka hem dem?

Jag har läst i Immigrant-institutets texter om Ungrare att först kom en våg av ungerska invandrare i en Folke Bernadotte-aktion. Senare efter kriget fick vi ungrare som arbetskraftsinvandring. Senast under Ungern-revolten 1956 flydde 200000 ungrare varav ca 8000 togs emot i Sverige.
Skall vi göra med dem som Ungern gör i dag med sina invandare? Skicka hem dem? Tja - varför inte? Vi kanske kan byta invandrare, vi tar Syrianer och Ungern tar till baka sina gamla medborgare.
Jag bjuder på den iden.

28 februari 2009

Den larmande hopens dal av västgöten Erik Andersson

Erik Andersson: Den larmande hopens dal.
Denna bok är till synes en berättelse om en nyutexaminerad journalist, Ina Ljung, som fått ett sommarvikariat på tidningen Varas Värn. Med fräscha ögon ser hon på bygden på ett annat sätt än de gamla invanda på tidningen och skapar därmed ett litet bondeuppror med bl a traktordemonstrationer. Hela boken är en fantastisk skröna med tydliga anspelningar på dagens aktuella debatter, insändare och vad som rör sig i folkdjupen och folksjälarna.
Skrattet pärlar högt när man läser den!
Och jag har aldrig tidigare läst en roman som har sju (7) sidor med källhänvisningar. Imponerande.
Erik Andersson kan sin västgötahistoria - ur alla synvinklar.
Fantastisk - läs den!!